Alla inlägg den 27 oktober 2013

Av Niclas & Malin - 27 oktober 2013 21:16


Hur är det att vara fosterhem?

Kan man tycka om andras barn lika mycket som sina egna?

Är det inte jobbigt att ta hand om andras problem?

Är det inte jobbigt att ”börja om igen” när era egna barn vuxit upp?

Hur länge ska dom bo hos er?


Frågorna är många och svaren är också väldigt många, och långa, men kortfattat här av mig.

Läs gärna nedan . Om ni inte tidigare varit i kontakt med detta så har ni naturligtvis inte sökt efter det, men nu kan ni offra ett par minuter för att läsa och tänka igenom förklaringen nedan.


För det första så heter det inte fosterhem. Det heter familjehem och beskrivs så här:

Familjehem/Jourhem kallas den familj som tar emot ett eller flera barn i sitt hem på uppdrag av socialnämnden. Det är socialnämnden som rekryterar och utreder familjehem och jourhem.


 Det finns barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos sina biologiska föräldrar. I vissa fall kan de behöva bo hos en annan familj och få stöd och omsorg av andra vuxna.


När behövs familjehem eller jourhem?

Det finns många barn, som för kortare eller längre tid inte kan bo hemma. Då kan familjehem vara ett alternativ. Skälen till att barn och ungdomar behöver bo i ett familjehem är många och olika. Vilka behov dessa barn och ungdomar har är individuella.

Familjehemmet är barnets nya hem på obestämd tid. Barnet kan bli kvar från några månader till hela sin uppväxt. De flesta familjehemsplaceringar är frivilliga.

Ibland behöver ett barn komma hemifrån akut och då behövs jourhem. I jourhemmet stannar barnet en kortare tid. Därefter kanske barnet kan flytta hem igen eller till ett familjehem.


Vad krävs för att bli familjehem eller jourhem?

Vi ställer inga krav på formell utbildning eller hög materiell standard. Det viktigaste är att ni lever ett ordnat liv och kan erbjuda en trygg, känslomässigt varm och strukturerad miljö. Det är viktigt att hela familjen känner att ni har tid och känslomässigt utrymme för att ta emot ett barn i familjen.


Vad gör man som familjehem eller jourhem?

Att vara familjehem/jourhem är att vara ställföreträdande förälder till någon annans barn, även om de biologiska föräldrarna kan ha fortsatt vårdnad om barnet. Det är ni som står för den dagliga omvårdnaden om barnet men ansvaret delar ni med barnets föräldrar och socialtjänsten. Det är därför viktigt med ett gott samarbete mellan er, socialtjänsten och barnets föräldrar. Som familjehem/jourhem måste ni vilja och kunna hjälpa barnet att upprätthålla föräldrakontakten.

Ni kommer att ha regelbundet stöd av en familjehemssekreterare och barnets socialsekreterare. Extern handledning erbjuds vid behov. Ibland anordnas föreläsningar och utbildningar som kan komma familjehem till del.


Hur blir man familjehem eller jourhem?

Om du vill bli familjehem eller jourhem kan du fylla i en Intresseanmälan som du når via länken i högerspalten. Det går även bra att skicka e-post eller ringa oss.

När vi fått in en intresseanmälan tar vi kontakt med dig/er och lämnar mer information om vad det innebär att vara familjehem eller jourhem. Om du/ni är intresserade av att gå vidare gör vi en grundlig utredning om din/er familj. Utredningen innebär hembesök och personliga intervjuer samt registerutdrag från olika myndigheter.

Utredningen ligger till grund för att matcha ihop barn/föräldrar och familjehem på bästa sätt, för att skapa förutsättningar för ett lyckosamt uppdrag.

 -Ja, så är det!

Nästa fråga!


 -Kan man tycka om andras barn lika mycket som sina egna?

Svaret är ju både ja och nej. Ens egna barn har man någon särskild relation till, genom sin egna kropp och hjärta, som man inte kan förklara att man tycker om och älskar över allt annat. Det bara är så.

”Andras” barn som bor i familjehem, tycker man om jättemycket och man kan säga att man älskar dom också, men det blir kärlek på ett annat sätt. Det man ger, det får man. Oftast/alltid så saknar barn trygghet, kärlek, omsorg, beröm + en situation att få vara det barn man är, eller skulle ha fått vara.

När man ser att barnen sover lugnt och tryggt, när barnen kryper upp i famnen och säger att dom tycker om dig, när man får en rungande kram från ett springande barn när man kommer hem från jobbet, när man blir kallad mamma o pappa, ja då är dagen räddad. Känns som om man lyckats. Hur kan man låta bli att tycka om dom då? Det är det jag menar när jag skriver att ”det man ger, det får man”.


Är det inte jobbigt att ta hand om andras problem?

Oavsett vad det är för problem så är det jobbigt. Även vanliga problem som finns hos alla familjer, även om man inte är familjehem. Jag tycker inte heller att det är roligt om mitt biologiska barn kommer hem från skolan och säger att någon har varit dum. Då försöker man att trösta, finnas där och ta tag i själva orsaken senare.

Problemen hos barn i familjehem är att dom har något i sin ryggsäck som dom inte skulle behöva ha. Dom problemen är som en rebus eller som ett pussel som vi ska försöka lösa på vårt sätt, med dom. Vissa problem reder ut sig och andra tar väldigt, väldigt lång tid att få bukt med. Förhoppningsvis så löser det sig någon gång? Många gånger vet man orsaken, men vi kan inget göra i det fallet.

Även här är närhet, trygghet och kärlek det viktigaste.


Är det inte jobbigt att ”börja om igen” när era egna barn vuxit upp?

Är man den personen som längtar till den dagen då ens barn ska flytta hemifrån, och att man kan tänka sig att ha hand om barnbarnen några timmar, eller över natten någon gång?

-Ja då ska man kanske inte vara familjehem. Livet handlar om värderingar och prioriteringar. Malin och jag tillhör inte dom som har behovet av att vara ute i ”svängen”. Det har passerat. Vi är hemmakära och har valt att ha det så. Jag säger inget om dom som är ute och rör på sig och jag sätter inga värderingar i det. Det handlar om vad man själv vill göra och prioritera i livet. Vår prioritering och vårt val är det vi gör nu.


Hur länge ska dom bo hos er?

Denna fråga är samma sak som man kan ställa till sina egna barn. -Hur länge ska du bo här?

Det vet man inte. Man kan inte sätta datum på det, och man kommer säkert att bli ledsen den dagen huset är tomt. Jag undrar hur det känns när man bara behöver duka bordet för två, när man måste köra en halv diskmaskin på några dagar bara för att det inte ska lukta, eller när man inte behöver tjafsa om tv-kanalerna?

Om och när dom flyttar så får man hoppas att man kommer att ha bra kontakt framöver, precis som man har med ens egna barn när dom flyttar.


Detta som jag skriver är kanske konstigt för många att förstå?

Som tur är så har alla människor olika tankar, värderingar och prioriteringar av sitt liv, som jag skrev innan.

Det viktigaste är att du själv är nöjd och att du inte behöver undvika rädsla, leta bekräftelse, sakna kärlek och en trygghet i din tillvaro och vardag?

Det finns redan så många människor som har det så, dagligen.


Sköt om er, och era nära o kära och glöm inte att krama någon ibland. Du vet inte alltid när det behövs som bäst.

//Nicke

Presentation


"Villa Rosengård" i Bräkne-Hoby kommer att handla om Inspiration, Inredning,Familjehem, Fotografering mm.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Besöksstatistik

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gästbok


Skapa flashcards